Nyårslöfte..?

Då var det dags för nyårsafton. Ikväll blir det lek, spel, tävlingar, landskamp och film tillsammans med amerikanarna som är baserade här. Och god mat förstås. Och fyrverkerier. Och bubbel, fast i skepnaden av alkoholfri cider då det är totalt alkoholförbud här. Men vad gör det, bubbel som bubbel, eller...?
Och när ni hemma i Sverige firar tolvslaget, då har vi redan gått och lagt oss. Vi är 3,5 timmar före och kommer skåla in det nya året om ungefär 9 timmar.

Jag vill passa på att önska alla ett Gott Nytt År, hoppas att ert 2011 blir riktigt riktigt bra.

Och nyårslöfte? Nej, det kommer jag ändå inte att hålla. Eller jo, jag kanske skulle lova att kramas lite mer...

God Jul!

Nu har vi installerat oss på vår nya fina camp, Camp Monitor.
Julen har varit full med arbete, men vi har ändå hunnit med att titta på Kalle Anka, äta julmat (underbart julbord!), roa gänget med några julsånger och tävla i julquiz. Och så jobba lite till. Snart är det dags att kliva upp i vakttornet och stå post fram till midnatt.

Önskar er alla en underbar julafton med god mat, släkt och vänner och massa mys.

God Jul!

På plats

Sådärja, då har vi kommit ner och bekantat oss med stora campen o Mazar-e-Sharif. Vi kommer så småningom att rulla vidare mot den stad vi kommer att bo och verka i, när vi åker är i nuläget lite oklart. Just nu bor vi i ett tältläger vilket funkar bra, vi har ju riktiga sängar!
Vädret är mycket bättre än jag trodde, ca 2 grader på nätterna och runt 15 på dagarna. Solen skiner så det är nog ännu varmare i solen. Maten är toppen och finns i riklig mängd, så det får nog bli rutin att ta en löprunda varje morgon. :o)
Förmiddagen bjöd på en stunds spontant bollande på beachvolleyplanen vilket väckte lustarna till liv. Hoppas på att kunna dra ihop ett gäng för lite matcher i eftermiddage.
Kvällens aktivitet blir nog ett besök i finnarnas bastu, de har bjudit in till ladies night där. Tyvärr misstänker jag att det rör sig om att det enbart är öppet för tjejer, och inte någon trevlig underhållning som namnet annars skulle kunna antyda...

Försvarsministern på besök

Det händer grejer här alltså. Från att ha fått en genomgång av Arméinspektören generalmajor Berndt Grundevik om den övergripande uppgiften vi och ISAF har i Afghanistan, till att plötsligt få en order om att befinna mig i mässen 16.00. Där fick vi, några förtroendevalda, träffa allas vår försvarsminister Sten Tolgfors. Så nu har jag hälsat i hand på en kändis, been there, done that, känns helt okej.
Under dagen har vi också haft besök från Folke Bernadotteakademin, ordförande i SAK (svenska afghankommitten) samt svensk ambassadör i Afghanistan.
Snart dags för ytterligare genomgångar, dels kvinnligt nätverk och dels möte med info om rotationsresan.
Det börjar verkligen närma sig, på riktigt. Och det känns. På ett bra sätt.
Ser faktiskt fram emot att äntligen få komma iväg.
Jag tror att förbandet är redo.

På mållinjen

Sådärja. Då har vi varit på Gotland sedan måndag natt. Vi är här för att göra vår FUSA, alltså "FörbandsUtbildning Skarp Ammunition". Det har inneburit att tisdagen, onsdagen, torsdagen och fredagen har ägnats åt att öva strid. Med just skarp ammunition. De vi har skjutit på har såklart varit gubbar i plåt och papp, ibland med en slips av ata-band.
De två första dagarna regnade det mer eller mindre konstant och blåste djävul, inte mycket var torrt när vi kom in runt tio-elva tiden på kvällarna. Tack och lov är vi förlagda i stugor med eget minibadrum så vi kunde torka upp ganska bra.
Torsdagen och fredagen var det klart väder, även om det blåste rätt rejält. Men det regnade i alla fall inte.
Jag har sprungit och tagit eldställning fler gånger än jag orkar räkna, och första vändorna igår var mina benmuskler så trötta att jag knappt orkade ta mig upp från knästående när det var dags att springa igen. Mjölksyran sprutade ur öronen, det måste sett kul ut, vid närmare eftertanke.
Samtliga kvällar, efter mörkrets inbrott, har ägnats åt mörkerstrid med de tekniska hjälpmedel vi har. Ännu jobbigare eftersom det är lite klurigt att ha koll på var man sätter fötterna. Och svårare att upptäcka de där plåtgubbarna som fälls upp ute på fältet. Men vi nedkämpade dem, allihop. Segern blev vår!

Idag, lördag, har det varit vård av fordon, vapen och övrig materiel, och återhämtning. Samt fälttestet. Vem som kom på den briljanta iden att vi skulle springa fälttestet efter fyra dagars påfrestande övningar i strid där benen bara blir stelare och stelare för varje dag, vet jag inte. Men jag skulle gärna velat ha ett snack med den personen. Enligt min mening hade det varit något smartare att ha testet imorgon, söndag, efter att ha återhämtat idag.
Men så kul skulle vi förmodligen inte ha det. Så det var bara att dra på sig mekoverallen, kroppsskyddet, stridsvästen, hjälmen och vapnet och ställa sig vid starten. En 2km lång raksträcka på grusväg, var 500:e meter utmärkt med gul lysstav, var det vi skulle ta oss igenom på 12min och 30sek.
Det var precis det jag gjorde. Alltså sprang sträckan på 12 min och 30sek. Exakt. Det gjorde Tora, en av våra tolkar också. Hon sprang över mållinjen och jag mer eller mindre ramlade ihop på den. Men jag fick godkänt. Jag fick äntligen godkänt på detta fördömda fälttest jag nu har genomfört fyra gånger. Trots taskiga förutsättningar med ben stela som pinnar. Men nu, äntligen.

Äntligen.

.

Fysmonster

Samverkanskursen är slut. Den tog slut igår. Det var en av de mest givande och intressanta kurser jag har gått, och där den personliga utvecklingen har fått ta stor plats.
Dagen har varit tämligen oproduktiv. Förmiddagen ägnades förvisso åt lite planering av hur vi ska lägga upp vårt arbete där nere, men det var ganska lösa funderingar. Eftermiddagen skulle ägnats åt pistolskytte, men eftersom vi inte fann personen med nycklar till kassun så kom vi således inte åt några vapen.
Förmodligen är det mest effektiva att ägna tiden fram till middagen åt fys, och eftersom jag har ett par nya löparskor att slita ut innan vi åker ner så blir det nog att harva runt i spåret. Alternativt köra intervaller bort till Coop, köpa godis och powerwalka tillbaka. Det är troligen det minst sunda, men mest lockande.

Alternativet att inte springa alls finns inte. Jag har ett tvåkilometers fälttest framför mig att klara av innan jag åker ner.

Och jag ligger verkligen i lä, folk här är riktiga fysmonster.

Fleecefilt

Det går fort. Tiden går så rasande fort att jag vill be någon att stanna världen en stund. Jag är godkänd på kursen i Uppsala och har avverkat en vecka på Livgardet.
En upplevelserik och lärorik kurs har jag också påbörjat. "Samverkan" Hur man pratar med folk och på ett snyggt och smidigt sätt får dem att prata om det man vill få fram. En vecka kvar på den kursen, men jag vill bara veta mer. Ge mig fler kurser i ämnet!

Jag har också avverkat en helg i Stockholm inklusive en bal på Riddarhuset. Det var riktigt tjusigt och en del nya bekantskaper blev det.

Just nu befinner jag mig i Smedjan och eldar i köksspisen. Kylan börjar uppenbarligen komma krypande, och vad är väl mysigare än att elda då?
Jag tror hösten är här, och den där billiga fleecefilten från Coop kommer garanterat att vara oumbärlig på logementet framöver.

Eller, jag är nog redan igenkänd, där jag hasar omkring med min oranga fleecefilt på kasern...

Asymmetriska hot

Dagens kvällstjänst avklarad. Hade tänkt fysa en stund efteråt, men kände att orken tröt. Får bli lite lätt styrketräning med kroppen som vikt innan jag lägger mig.

Det där envisa myggbettet som kliat i tre veckor visade sig i söndags från en annan sida. En röd rund ring med blekt område i mitten och en liten röd prick som ett bulls eye. Det var nog inget myggbett. Skulle snarare tippa på en sådan där lite illbatting som biter sig fast. Och är det nu borrelia den kom dragandes med så kan det ju eventuellt förklara den där överväldigande tröttheten som vissa dagar har slagit ner som en bomb. Eller att jag sprang mina 3 km ganska fort, ur ansträngningssynpunkt, men att det tidsmässigt var riktigt kasst. Nåja, doktorn tittade på min röda ring i knävecket i två sekunder innan hon skrev ut Kåvepenin i tio dagar. Så nu hoppas jag på mirakel. Jag ska bli pigg som en lärka och springa riktigt, riktigt fort! Eller, kanske är det inte riktigt så enkelt.. ;o)

Resten av kvällen borde jag ägna åt att läsa en tjock lunta om asymmetriska hot. Undrar om fästingar räknas dit. De är ju ganska svårbedömda ur underrättelsesynpunkt, och väldigt svåra att upptäcka i viss terräng. De har däremot en väldigt lättförståelig doktrin och har egentligen bara ett enda syfte med den verksamhet som hotar människan.
Fästingar är ju faktiskt, vid närmare eftertanke,

lättare att förstå sig på

än vad män är.
.

Rapportskrivning och fikaprat

Dagen har inte medfört något speciellt utan vi har tillbringat den med att lära oss hur man skriver olika slags rapporter.

Kvällen har däremot varit väldigt trevlig då jag stämt träff med en av mina närmsta vänner som jag inte sett på över två år. Så vi pratade av oss lite under en fika och har jag lite tur så hälsar jag på henne längre fram i veckan.

Vänner ska man vara rädd om, och jag ska försöka vara rädd om dem jag har.

Extra mycket blöta

Fredagens prov gick galant, det var nog de där tre ölen som gjorde sitt till, på ett bra sätt. Kanske ska testa det för nästa prov också? Eller så kan jag helt enkelt läsa på lite istället, det kanske funkar det också.

Efter en underbar helg är jag nu tillbaka i Uppsala, och en resa senare där SJ som vanligt inte kan hålla tiderna kom jag till en lektionssal med massa vatten på golvet. Det kom, hällregnet utanför till trots, inte från det, utan från ett trasigt ac-system i taket.
Eftermiddagen och kvällen passerade i ett alltmer tilltagande töcken av trötthet, gårdagens sömnbrist tog ut sin rätt, och jag fick kämpa för att hänga med hjälpligt.

Dagens lärdom nr 1 får nog vara att vatten är blött. Dyngsurt till och med.
Dagens lärdom nr 2 är att om man bara har regnjacka så rinner allt vatten som skulle hamnat på jackan ner på byxorna istället och gör dem lite extra blöta. Ganska mycket extra blöta.

Svårbegripligt

Första veckan i Uppsala snart avklarad. Imorgon väntar prov, det kan bli intressant med tanke på att kvällen ägnades åt fem kurskamrater och tre öl på stan. Jag är just nu inte i körbart skick så det är tur jag inte har bilen här.

Ska bli skönt att lämna Uppsala och korvstoppningen i säkerhetstjänst som den här veckan har inneburit. En lugn helg i Smedjan väntar. Jag hoppas i alla fall att den blir lugn, annars får jag väl åka och plocka hallon. :o)

På vägen till lägenheten förut noterade jag denna skylt, och man kan ju fråga sig vad meningen med den är. Kanske någon brukar ha bråttom ut? Eller är det rent estetiska skäl? Eller är det bara ännu en tämligen svårbegriplig regel som helt enkelt ska efterlevas?

Men nu ska jag lägga mitt något trötta och snurriga huvud på kudden och drömma sött.

Tokig

En lång dag. Började åtta imorse och höll på till 18.15. Men det kunde varit värre. Vi kunde haft två lektionstimmar till. Nu är det nerförsbacke resten av veckan. Vanlig dag imorn och kort dag på fredag. Och sen hem och njuta av lugnet på landet.
Fysen idag fick lov att bestå av ett kort simpass, någonstans runt 12 längder, sen blev jag ensam och det är inte tillåtet. Så jag fick vackert pallra mig upp och göra lite armhävningar i omklädningsrummet istället.

Dagarna här är inte alltför spännande och händelserika, men kursen blir alltmer intressant.

Och en sak jag har fått bekräftat genom att titta på gamla kartor är att jag inte är tokig. När jag bodde här sist för fyra år sedan fanns det tre byggnader till och de saknas nu.
Så skönt att det inte är jag som är tokig. Eller lever i en egen värld.

Fixa hus

Tisdagen kan jag inte säga så mycket gott om tyvärr. Trots en natts god sömn har jag varit tröttare än tröttast under dagen. Inte ens fyspasset piggade upp mig, utan jag släpade med mig fötterna genom ynkliga 1,5 km innan kroppen sa att nu får det vara nog. Hem och sov!
Så jag tog mig hem, bara för att inse att jag behövde mer mat i kylen. Så en tur till matbutiken tog mina sista krafter, men där var det nog någon däruppe som tyckte att det fick vara nog. Grabbarna i lägenheten intill, tillika mina kurskamrater, bjöd in mig på spaghetti med köttfärssås och lyckades med bedriften att ge mig lite energi.
Så jag får väl bjuda igen senare, på något sätt.

Jag har med en klump i magen dessutom lagt ut min lilla älskade hund på annons. Det skär i hjärtat att behöva göra det, men hon måste få ett hem för ett år framöver. Men bara ett år, sen vill jag ha henne hos mig igen. Lilla hjärtat... Och Morris saknar jag så det gör ont, min ögonsten.

Ja, jag ska fixa mig ett hus och hundgård så kan vi bo där alla tre när jag kommer hem. Ett fint litet hus som alltid är öppet för mina nära och kära.

Måste fixa hus...

Lokalsinne

För att avslöja lite om fredagens övningar så kan jag säga så mycket som att det stod fys på schemat. Och med tanke på torsdagens aktivitet så blev det en lugn runda på 4 km, det räckte gott för de möra benen.

Vad gäller mitt nya boende för fyra veckor framöver så är jag nöjd. Elevförläggningen Röbo utanför flottliljen i Uppsala är helt okej. Och kursen jag började läsa här idag kommer bli intressant, om än det mest basala vi gick igenom idag kanske inte är det mest upphetsande jag har läst.
Och för övrigt har jag lyckats med bedriften att sträcka eller överbelasta en muskel på in/framsidan av överarmen vilket gör det lite besvärligt att lyfta armen över axelhöjd. Men det går nog över, förr eller senare.

Efter att kvällstjänsten tagit slut insåg jag att bussarna inte gick lika ofta som under min värnpliktstid här. Eller snarare, de gick inte alls efter tio i sju. Så en liten promenad tänkte jag att jag nog kunde ta för att få tag i lite frukost. (Bekvämare och billigare att äta i lägenheten än i matsalen) Så jag knatade iväg. Och gick. Och gick. Och efter en en hel del kringelikrokande kom jag fram till mataffären, det tog nog runt 35-40 minuter. Väl handlad och klar tänkte jag att det nog fanns en smartare, kortare väg tillbaka, och visst fanns det det, och den tog ungefär halva tiden.

Slutsatsen jag kunde dra av kvällens övning var att jag totalt hade missbedömt flottiljens läge gentemot stan, vilket måste vara en direkt konsekvens av tämligen dåligt lokalsinne.

Och jag antar att kursen i lokalsinne inte ges vid högskolan.

Ostbågar

Ledig förmiddag, lika med sovmorgon. Tjoho! Eller, vänta nu... Om man lirkar sig med i gänget som genomför sina fystester på förmiddagen så blir man ledig hela eftermiddagen istället!
Så, jag och två till frågade snällt om vi fick göra våra tester på förmiddagen istället, och det gick bra.
Och multitestet som vi genomförde gick riktigt hyggligt, jag samlade ihop mina nödvändiga poäng utan att överanstränga mig. Jag kunde nog fått ihop några till, men eftersom fälttestet skulle genomföras direkt efter så lät jag bli att ta ut mig helt.

Så, på med all stridsutrustning, overall och vapen. Sedan ner till ovalbanan och där gällde det att springa 2000m på under 12 min och 30 sek. Fem varv på banan med andra ord... Och det var där det gick lite fel. Jag kom i mål på 14 min och 52 sek. Men jag vet vad jag har att jobba mot, så nu är det väl bara att köra ett träningsprogram och göra om testet om några veckor.

Den lediga eftermiddagen spenderade jag i huvudstaden med ett par kusiner. Riktigt trevligt!

Men det bästa av allt är att jag nu på kvällen kan slösurfa på nätet och mosa i mig ostbågar med gott samvete. Imorn är det ju fys igen.

Hålla mobben i schack

Gårdagen innehöll vapentjänst. Och en välbehövlig repetition blev förmiddagens övning. Herregud, jag använde AK5'an i tio månader, och nu fick jag nya modellen i handen och kände igen färgen och pistolgreppet... Men det löste sig, innehållet var ungefär detsamma. Eftermiddagen ägnades åt inskjutning av båda riktmedel, men det var först de tre sista serierna som jag hittade tillbaka till min gamla skjutteknik och blev nöjd. Jag menar, det känns lite bättre att ha 3,5 cm spridning på ytterskotten på 100 m, än att ha 18 cm spridning.

Gårdagkvällen ägnades åt att lulla runt på Coop, tappa bort mina kamrater därinne och sedan bli efterlyst på kasern. (Dock inte på hela regementet!) Så jag fick ett varmt välkomnande när jag kom tillbaka och det var riktigt trevligt.


Dagens aktiviteter var täthetsprov av skyddsmask, brandsläckning samt sjukvård.
Förstnämnda aktiviteten gick bra. Ända tills vi alla hade gått igenom tårgaskammaren, borstat av kläderna och tagit av dem och masken. Då öppnades dörrarna för att vädra ut tårgasen, och i den vindstilla tillvaron la sig tårgasmolnet som ett täcke och bringade de flesta i en något obekväm situation med hosta och rinnande ögon och näsa. Nu vet jag hur otrevliga demonstranter känner när polisen använder tårgas. Rätt åt dem, för all del.

Brandsläckningen gick utan problem, och sjukvårdsövningarna var bra att repetera. Intressant blev sista övningen för dagen. Då ingick jag i en patrullstyrka som kom fram till en trafikolycka där det vimlade av uppretade lokalbor (läs; "afghaner"..). Inte lätt att lösa uppgiften att ta hand om våra skadade soldater och samtidigt hålla mobben i schack. Men det gick ju bra tillslut, såklart.
Kvällen kommer nu avslutas med film och snacks.

De obligatoriska frågorna

Klockan 22.48 igår (söndag) passerade jag grindarna till Livgardet. Någonstans där gick starten till mitt nya liv, i alla fall för ett knappt år framöver.
Jag letade upp rätt kasern och rätt logement och rätt säng.

8.00 imorse fick vi en kort information om dagens aktiviter och sedan drog det igång. Uthämtning av materiel på förrådet, den förpackades i tre bärsäckar, en stridssäck och en persedelpåse, och vägde ungefär lika mycket som mig. Och då var det ändå en del utrustning som vi inte fick ut för att den saknades. Lite svettigt att till fots transportera allting till logementet, men skam den som ger sig.

Efter lunch var det dags att gå till sjukan för en fullständig besiktning av den kroppsliga lekamen. Jag tror jag passerade med godkänt resultat, förutom den bullertagg på hörseln jag har sedan många år tillbaka. Jag kom undan med två stick i armen, ett mot TBE och ett mot difteri, polio, kikhosta och stelkramp i samma.

Efter en stunds ytterligare genomgång efter middagen var hopp och lek för dagen.

Jag tror det här kommer bli bra, om jag bara lider mig igenom torsdagens fälttest. Vi är än så länge bara tre på logementet så det är lugnt och skönt.

Och naturligtvis har jag redan ställt mig de obligatoriska frågorna;
Vad fan gör jag här? VARFÖR gör jag det här?!
För att slutligen konstatera; jag måste vara knäpp.