Asymmetriska hot

Dagens kvällstjänst avklarad. Hade tänkt fysa en stund efteråt, men kände att orken tröt. Får bli lite lätt styrketräning med kroppen som vikt innan jag lägger mig.

Det där envisa myggbettet som kliat i tre veckor visade sig i söndags från en annan sida. En röd rund ring med blekt område i mitten och en liten röd prick som ett bulls eye. Det var nog inget myggbett. Skulle snarare tippa på en sådan där lite illbatting som biter sig fast. Och är det nu borrelia den kom dragandes med så kan det ju eventuellt förklara den där överväldigande tröttheten som vissa dagar har slagit ner som en bomb. Eller att jag sprang mina 3 km ganska fort, ur ansträngningssynpunkt, men att det tidsmässigt var riktigt kasst. Nåja, doktorn tittade på min röda ring i knävecket i två sekunder innan hon skrev ut Kåvepenin i tio dagar. Så nu hoppas jag på mirakel. Jag ska bli pigg som en lärka och springa riktigt, riktigt fort! Eller, kanske är det inte riktigt så enkelt.. ;o)

Resten av kvällen borde jag ägna åt att läsa en tjock lunta om asymmetriska hot. Undrar om fästingar räknas dit. De är ju ganska svårbedömda ur underrättelsesynpunkt, och väldigt svåra att upptäcka i viss terräng. De har däremot en väldigt lättförståelig doktrin och har egentligen bara ett enda syfte med den verksamhet som hotar människan.
Fästingar är ju faktiskt, vid närmare eftertanke,

lättare att förstå sig på

än vad män är.
.

Rapportskrivning och fikaprat

Dagen har inte medfört något speciellt utan vi har tillbringat den med att lära oss hur man skriver olika slags rapporter.

Kvällen har däremot varit väldigt trevlig då jag stämt träff med en av mina närmsta vänner som jag inte sett på över två år. Så vi pratade av oss lite under en fika och har jag lite tur så hälsar jag på henne längre fram i veckan.

Vänner ska man vara rädd om, och jag ska försöka vara rädd om dem jag har.

Extra mycket blöta

Fredagens prov gick galant, det var nog de där tre ölen som gjorde sitt till, på ett bra sätt. Kanske ska testa det för nästa prov också? Eller så kan jag helt enkelt läsa på lite istället, det kanske funkar det också.

Efter en underbar helg är jag nu tillbaka i Uppsala, och en resa senare där SJ som vanligt inte kan hålla tiderna kom jag till en lektionssal med massa vatten på golvet. Det kom, hällregnet utanför till trots, inte från det, utan från ett trasigt ac-system i taket.
Eftermiddagen och kvällen passerade i ett alltmer tilltagande töcken av trötthet, gårdagens sömnbrist tog ut sin rätt, och jag fick kämpa för att hänga med hjälpligt.

Dagens lärdom nr 1 får nog vara att vatten är blött. Dyngsurt till och med.
Dagens lärdom nr 2 är att om man bara har regnjacka så rinner allt vatten som skulle hamnat på jackan ner på byxorna istället och gör dem lite extra blöta. Ganska mycket extra blöta.

Svårbegripligt

Första veckan i Uppsala snart avklarad. Imorgon väntar prov, det kan bli intressant med tanke på att kvällen ägnades åt fem kurskamrater och tre öl på stan. Jag är just nu inte i körbart skick så det är tur jag inte har bilen här.

Ska bli skönt att lämna Uppsala och korvstoppningen i säkerhetstjänst som den här veckan har inneburit. En lugn helg i Smedjan väntar. Jag hoppas i alla fall att den blir lugn, annars får jag väl åka och plocka hallon. :o)

På vägen till lägenheten förut noterade jag denna skylt, och man kan ju fråga sig vad meningen med den är. Kanske någon brukar ha bråttom ut? Eller är det rent estetiska skäl? Eller är det bara ännu en tämligen svårbegriplig regel som helt enkelt ska efterlevas?

Men nu ska jag lägga mitt något trötta och snurriga huvud på kudden och drömma sött.

Tokig

En lång dag. Började åtta imorse och höll på till 18.15. Men det kunde varit värre. Vi kunde haft två lektionstimmar till. Nu är det nerförsbacke resten av veckan. Vanlig dag imorn och kort dag på fredag. Och sen hem och njuta av lugnet på landet.
Fysen idag fick lov att bestå av ett kort simpass, någonstans runt 12 längder, sen blev jag ensam och det är inte tillåtet. Så jag fick vackert pallra mig upp och göra lite armhävningar i omklädningsrummet istället.

Dagarna här är inte alltför spännande och händelserika, men kursen blir alltmer intressant.

Och en sak jag har fått bekräftat genom att titta på gamla kartor är att jag inte är tokig. När jag bodde här sist för fyra år sedan fanns det tre byggnader till och de saknas nu.
Så skönt att det inte är jag som är tokig. Eller lever i en egen värld.

Fixa hus

Tisdagen kan jag inte säga så mycket gott om tyvärr. Trots en natts god sömn har jag varit tröttare än tröttast under dagen. Inte ens fyspasset piggade upp mig, utan jag släpade med mig fötterna genom ynkliga 1,5 km innan kroppen sa att nu får det vara nog. Hem och sov!
Så jag tog mig hem, bara för att inse att jag behövde mer mat i kylen. Så en tur till matbutiken tog mina sista krafter, men där var det nog någon däruppe som tyckte att det fick vara nog. Grabbarna i lägenheten intill, tillika mina kurskamrater, bjöd in mig på spaghetti med köttfärssås och lyckades med bedriften att ge mig lite energi.
Så jag får väl bjuda igen senare, på något sätt.

Jag har med en klump i magen dessutom lagt ut min lilla älskade hund på annons. Det skär i hjärtat att behöva göra det, men hon måste få ett hem för ett år framöver. Men bara ett år, sen vill jag ha henne hos mig igen. Lilla hjärtat... Och Morris saknar jag så det gör ont, min ögonsten.

Ja, jag ska fixa mig ett hus och hundgård så kan vi bo där alla tre när jag kommer hem. Ett fint litet hus som alltid är öppet för mina nära och kära.

Måste fixa hus...

Lokalsinne

För att avslöja lite om fredagens övningar så kan jag säga så mycket som att det stod fys på schemat. Och med tanke på torsdagens aktivitet så blev det en lugn runda på 4 km, det räckte gott för de möra benen.

Vad gäller mitt nya boende för fyra veckor framöver så är jag nöjd. Elevförläggningen Röbo utanför flottliljen i Uppsala är helt okej. Och kursen jag började läsa här idag kommer bli intressant, om än det mest basala vi gick igenom idag kanske inte är det mest upphetsande jag har läst.
Och för övrigt har jag lyckats med bedriften att sträcka eller överbelasta en muskel på in/framsidan av överarmen vilket gör det lite besvärligt att lyfta armen över axelhöjd. Men det går nog över, förr eller senare.

Efter att kvällstjänsten tagit slut insåg jag att bussarna inte gick lika ofta som under min värnpliktstid här. Eller snarare, de gick inte alls efter tio i sju. Så en liten promenad tänkte jag att jag nog kunde ta för att få tag i lite frukost. (Bekvämare och billigare att äta i lägenheten än i matsalen) Så jag knatade iväg. Och gick. Och gick. Och efter en en hel del kringelikrokande kom jag fram till mataffären, det tog nog runt 35-40 minuter. Väl handlad och klar tänkte jag att det nog fanns en smartare, kortare väg tillbaka, och visst fanns det det, och den tog ungefär halva tiden.

Slutsatsen jag kunde dra av kvällens övning var att jag totalt hade missbedömt flottiljens läge gentemot stan, vilket måste vara en direkt konsekvens av tämligen dåligt lokalsinne.

Och jag antar att kursen i lokalsinne inte ges vid högskolan.