Ostbågar

Ledig förmiddag, lika med sovmorgon. Tjoho! Eller, vänta nu... Om man lirkar sig med i gänget som genomför sina fystester på förmiddagen så blir man ledig hela eftermiddagen istället!
Så, jag och två till frågade snällt om vi fick göra våra tester på förmiddagen istället, och det gick bra.
Och multitestet som vi genomförde gick riktigt hyggligt, jag samlade ihop mina nödvändiga poäng utan att överanstränga mig. Jag kunde nog fått ihop några till, men eftersom fälttestet skulle genomföras direkt efter så lät jag bli att ta ut mig helt.

Så, på med all stridsutrustning, overall och vapen. Sedan ner till ovalbanan och där gällde det att springa 2000m på under 12 min och 30 sek. Fem varv på banan med andra ord... Och det var där det gick lite fel. Jag kom i mål på 14 min och 52 sek. Men jag vet vad jag har att jobba mot, så nu är det väl bara att köra ett träningsprogram och göra om testet om några veckor.

Den lediga eftermiddagen spenderade jag i huvudstaden med ett par kusiner. Riktigt trevligt!

Men det bästa av allt är att jag nu på kvällen kan slösurfa på nätet och mosa i mig ostbågar med gott samvete. Imorn är det ju fys igen.

Hålla mobben i schack

Gårdagen innehöll vapentjänst. Och en välbehövlig repetition blev förmiddagens övning. Herregud, jag använde AK5'an i tio månader, och nu fick jag nya modellen i handen och kände igen färgen och pistolgreppet... Men det löste sig, innehållet var ungefär detsamma. Eftermiddagen ägnades åt inskjutning av båda riktmedel, men det var först de tre sista serierna som jag hittade tillbaka till min gamla skjutteknik och blev nöjd. Jag menar, det känns lite bättre att ha 3,5 cm spridning på ytterskotten på 100 m, än att ha 18 cm spridning.

Gårdagkvällen ägnades åt att lulla runt på Coop, tappa bort mina kamrater därinne och sedan bli efterlyst på kasern. (Dock inte på hela regementet!) Så jag fick ett varmt välkomnande när jag kom tillbaka och det var riktigt trevligt.


Dagens aktiviteter var täthetsprov av skyddsmask, brandsläckning samt sjukvård.
Förstnämnda aktiviteten gick bra. Ända tills vi alla hade gått igenom tårgaskammaren, borstat av kläderna och tagit av dem och masken. Då öppnades dörrarna för att vädra ut tårgasen, och i den vindstilla tillvaron la sig tårgasmolnet som ett täcke och bringade de flesta i en något obekväm situation med hosta och rinnande ögon och näsa. Nu vet jag hur otrevliga demonstranter känner när polisen använder tårgas. Rätt åt dem, för all del.

Brandsläckningen gick utan problem, och sjukvårdsövningarna var bra att repetera. Intressant blev sista övningen för dagen. Då ingick jag i en patrullstyrka som kom fram till en trafikolycka där det vimlade av uppretade lokalbor (läs; "afghaner"..). Inte lätt att lösa uppgiften att ta hand om våra skadade soldater och samtidigt hålla mobben i schack. Men det gick ju bra tillslut, såklart.
Kvällen kommer nu avslutas med film och snacks.

De obligatoriska frågorna

Klockan 22.48 igår (söndag) passerade jag grindarna till Livgardet. Någonstans där gick starten till mitt nya liv, i alla fall för ett knappt år framöver.
Jag letade upp rätt kasern och rätt logement och rätt säng.

8.00 imorse fick vi en kort information om dagens aktiviter och sedan drog det igång. Uthämtning av materiel på förrådet, den förpackades i tre bärsäckar, en stridssäck och en persedelpåse, och vägde ungefär lika mycket som mig. Och då var det ändå en del utrustning som vi inte fick ut för att den saknades. Lite svettigt att till fots transportera allting till logementet, men skam den som ger sig.

Efter lunch var det dags att gå till sjukan för en fullständig besiktning av den kroppsliga lekamen. Jag tror jag passerade med godkänt resultat, förutom den bullertagg på hörseln jag har sedan många år tillbaka. Jag kom undan med två stick i armen, ett mot TBE och ett mot difteri, polio, kikhosta och stelkramp i samma.

Efter en stunds ytterligare genomgång efter middagen var hopp och lek för dagen.

Jag tror det här kommer bli bra, om jag bara lider mig igenom torsdagens fälttest. Vi är än så länge bara tre på logementet så det är lugnt och skönt.

Och naturligtvis har jag redan ställt mig de obligatoriska frågorna;
Vad fan gör jag här? VARFÖR gör jag det här?!
För att slutligen konstatera; jag måste vara knäpp.